Födelsedag

Så… det där med att hålla igång bloggen gick inte särskilt bra. Jag vet inte riktigt om det här är ett nytt försök heller. Egentligen behöver jag mest bara skriva av mig och det kommer nog inte att bli världens roligaste blogginlägg.

Imorgon är det 11 dagar tills jag fyller år. Jag blir 24 år. Problemet är att jag de senaste typ två åren mindre och mindre vill fylla år. Så även den här gången. Eller… egentligen vill jag kanske fylla år. Men jag vill inte bli äldre. Jag vet inte riktigt. Jag har alltid tyckt om att fylla år och när jag var yngre så tyckte jag att det här med trettioårskris lät helt idiotiskt för varför skulle man tycka sämre om sig själv bara för att man blir äldre. Men nu känner jag att en trettioårskris inte alls känns så främmande och det gör mig ledsen för det är inget jag Vill ha. Men när jag var yngre så kände det alltid bra att fylla år för jag tänkte på alla grejer jag skulle göra det här nya året. Nu tänker jag istället på allt jag som önskar att jag gjort eller trodde att jag skulle ha gjort vid det här laget men alltså inte har gjort. Jag har ingen riktig utbildning. Jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Jag har aldrig haft ett förhållande med någon, än mindre ett seriöst. (Vad är förresten ett förhållande om det inte är seriöst? Är det oseriöst då? Vad innebär det? Att det är påhittat? Att förhållande endast går ut på att man har sex med varandra?) Det där med förhållanden går det ofta tillbaka till tyvärr. Jag är nu lika gammal som min mamma var när hon fick mig. Hon var alltså gift redan när hon var i min ålder. Min ena lillebror har haft flera seriösa flickvänner. Folk jag gick i högstadiet med har både en och två barn. Det är inte det att jag känner att jag måste ha barn just nu (Jag är fullt nöjd med att ägna mig åt min karriär som det så fint heter) men jag känner att jag liksom är för gammal för att inte ha haft ett förhållande med någon. 18 år och fortfarande singel. Inga problem alls. 21 år och fortfarande inte haft en pojkvän. Visst. Det går bra. Men 24 år? Det känns… väldigt gammalt. Inte att 24 skulle vara gammalt. Jag känner mig inte gammal. Snarare tvärtom. Men vid 24 borde man i alla fall ha varit tillsammans med Någon. Och för varje år som går så känns det allt jobbigare just eftersom jag bara blir äldre och det alltså känns mer och mer ”fel” att ha varit konstant singel.

En annan sak är själva firandet. Jag har aldrig haft många vänner men när jag var liten så kom det ändå alltid kompisar och ”kompisar” när jag fyllde år. Men det känns som att ju äldre jag blivit ju svårare är det att få ihop ett ordentligt firande. Folk är för upptagna och bor för långt bort. I år kommer inte ens min familj att komma och fira mig. Det är inte det att jag kräver en massa presenter eller så utan det är det att min födelsedag är ju så att säga Min dag. En särskild dag. Och tanken på att sitta ensam med katten hela dagen för att ingen har tid eller råd att komma gör mig väldigt ledsen.

Jag vet att jag har gjort ganska mycket. Jag har utbildat mig till bokbindare. Jag har bott på Island i tre månader. Jag har pluggat på fyra olika skolor. Men det är så lätt att jämföra sig med de som gjort mer. Och att tänka på det där som man önskar att man hade gjort och även om jag inte känner mig gammal så känns det som att jag i handling inte hunnit ifatt min ålder, om ni förstår vad jag menar. Att jag borde ha hunnit med mer.

Missförstå mig inte. Jag tänker inte börja ljuga om min ålder och om någon har tid och lust att komma hit så blir jag väldigt gärna firad även om så bara med att jag och den som kommer hit ser på film och äter pizza. Jag är säker på att det är minst lika trevligt att vara 40 som att vara 20. Men innan jag blir 40 så vill jag ha gjort det som jag tänkt att jag ska ha gjort innan dess. Jag blir gärna äldre, men inte förrän jag gjort mer med mitt liv. Och det är det som gör allting så jobbigt.

Tystnad

Det var länge sedan jag skrev något alls här. Det känns på ett sätt lite tråkigt och jag har bestämt mig för att försöka uppdatera oftare igen. Kanske ta fler promenader med kameran så att jag har fina foton att lägga upp och så. Skriva mer borde jag också göra men nu är det snart juli och då ska jag vara med på Camp NaNo. Jag har en kärlekshistoria (!) som kliar i fingrarna och vill ut. Skulle vilja börja redan nu men jag ska i alla fall vänta tills midsommar är över. Imorgon bär det iväg för att träffa släkten. Hoppas att ni, kära läsare (om ni fortfarande finns kvar (om ni alls fanns från början)) har en skön midsommar som är precis som ni hoppades att den skulle bli. 🙂

Broderier

I söndags blev jag så sugen på att brodera efter att ha sett några fantastiska broderier på deviantART. Jag beställde grejer med en gång men ville så gärna börja med en gång så jag tog vad jag hade och började på ett fantasimönster som jag ska klä en bok med sedan. Men idag kom de beställda sakerna! Övergav därför tillfälligt (hoppas jag) mönstret för att börja på vad som förhoppningsvis kommer att bli en krysantemum.
Här är mönstret som ska komma på boken.

image

Och här är så långt jag hann på krysantemumen.

image

Julfilmer

Några dagar innan jul ägnade jag mig åt att se på julfilmer för att få lite mer julkänsla. Jag har ett par som jag tycker om och som jag såg men jag letade också efter nya att upptäcka och tycka om. Tyvärr påbörjade jag en hel rad olika filmer utan att se särskilt mycket innan jag stängde av dem igen. Tidigare har jag alltid sett en film färdigt om jag börjat titta på den men på senare år (vad gammalt det lät) har jag bestämt mig för att inte slösa tid på filmer som jag inte är säker på att jag vill se och när det gäller julfilmer är jag ännu kinkigare. Julfilmer har en så mysig känsla om de är rätt och bara irriterande om de inte är det. När jag tittade igenom början (börjorna?) på dessa filmer så fick jag plötsligt lust att skriva ett eget manus till en julfilm. Helt enkelt för att försöka fånga samma känsla som jag själv letade efter. Frågan är bara om det är en bra idé då jag redan har så mycket jag vill skriva eller har börjat på att skriva. Särskilt nu när jag har boken om Enok också som jag vill ägna mig åt. Dock kan jag inte riktigt släppa tanken och känslan av att vilja skriva det där manuset. Och om man ser till statistik så borde ett manus inte vara några problem. Det enda manus jag hittills skrivit (min musikal) skrev jag på ungefär två månader medan jag börjat på flera böcker men bara avslutat en och det tog mig drygt tre år. Kanske vore ett manus trevligt att ägna sig åt en stund.

The end is near

Jag och Oskar har ägnat några timmar åt att köpa julklappar, alkohol och annat nödvändigt såhär inför jul. Vi köpte även pizza som vi åt hemma hos mig. Jag har druckit tre cider och är lite lagom lullig och Oskar är aptrött fast klockan inte är så mycket. Han var trött redan vid 18.15 och blev förvånad över att klockan inte var närmare 21, vilket han trott eftersom ha var så trött. Så just nu har vi paus i vårt tittande av ghost adventures-avsnitt och Oskar sover bredvid mig, inpackad i en filt. Om fem minuter är hans power nap över och jag ska väcka honom. Grannarna spelar musik på övervåningen, månen rör sig löjligt fort över himlen, Charlie sover i min säng och jag glömde köpa saffran när vi handlade. Allting är på det hela taget väldigt bra. Det vore tråkigt om jorden går under inatt, men om den gör det så är jag ändå ganska nöjd.

Krigshjärta innehåller för många h

Eftersom jag har omtenta imorgon så var väl planen att jag skulle plugga men istället har jag satt upp julgardiner och pyntat lite här hemma. Det ser väldigt trevligt ut. Om det bara vore mer städat så skulle det se ännu trevligare ut men det kommer väl.

När jag var färdig med det så fastande jag på inlajv.se (dumma Cia som länkade till den precis när jag skulle plugga) och ägnade en god stund åt att läsa om Just a little lovin’, Le douze och om att ligga död och kissnödig i en myrstack. Och nu vill jag plötsligt jättesupergärna åka på Krigshjärta igen. Mer än jag ville innan förra lajvet eller för den delen efter det också. Och jag funderar på allvar på att åka på nästa Krigshjärta (som av någon anledning inehåller löjligt många h när jag försöker stava till det) trots att jag nog varken har tid eller råd eller en karaktär och det dessutom är i januari eller februari och därmed kommer vara ännu kallare än LSDU som ju ”bara” var i november. Försöker intala mig att jag ska åka på Svart vatten istället och att allt kommer bli bra även om jag inte åker på lajv mitt i vintern. Dessutom vore det ju trevligt att fortsätta med Adaya och partisan var väl uppenbarligen lättare att spela i sommar än nu nästa lajv. Funderar på att lägga mig i hårdträning (jaja. träning i alla fall) så att jag kan vara en ordentlig partisan som faktiskt kan döda folk och gömma sig och ha en chans att vinna en strid istället för en knubbig en som kommer snubbla fram över alla rötter i skogen och inte komma mer än tio meter innan hon blir andfådd och fienden hinner ifatt. Vi får väl se hur det går. Det är en trevlig tanke i alla fall.