Födelsedag

Så… det där med att hålla igång bloggen gick inte särskilt bra. Jag vet inte riktigt om det här är ett nytt försök heller. Egentligen behöver jag mest bara skriva av mig och det kommer nog inte att bli världens roligaste blogginlägg.

Imorgon är det 11 dagar tills jag fyller år. Jag blir 24 år. Problemet är att jag de senaste typ två åren mindre och mindre vill fylla år. Så även den här gången. Eller… egentligen vill jag kanske fylla år. Men jag vill inte bli äldre. Jag vet inte riktigt. Jag har alltid tyckt om att fylla år och när jag var yngre så tyckte jag att det här med trettioårskris lät helt idiotiskt för varför skulle man tycka sämre om sig själv bara för att man blir äldre. Men nu känner jag att en trettioårskris inte alls känns så främmande och det gör mig ledsen för det är inget jag Vill ha. Men när jag var yngre så kände det alltid bra att fylla år för jag tänkte på alla grejer jag skulle göra det här nya året. Nu tänker jag istället på allt jag som önskar att jag gjort eller trodde att jag skulle ha gjort vid det här laget men alltså inte har gjort. Jag har ingen riktig utbildning. Jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Jag har aldrig haft ett förhållande med någon, än mindre ett seriöst. (Vad är förresten ett förhållande om det inte är seriöst? Är det oseriöst då? Vad innebär det? Att det är påhittat? Att förhållande endast går ut på att man har sex med varandra?) Det där med förhållanden går det ofta tillbaka till tyvärr. Jag är nu lika gammal som min mamma var när hon fick mig. Hon var alltså gift redan när hon var i min ålder. Min ena lillebror har haft flera seriösa flickvänner. Folk jag gick i högstadiet med har både en och två barn. Det är inte det att jag känner att jag måste ha barn just nu (Jag är fullt nöjd med att ägna mig åt min karriär som det så fint heter) men jag känner att jag liksom är för gammal för att inte ha haft ett förhållande med någon. 18 år och fortfarande singel. Inga problem alls. 21 år och fortfarande inte haft en pojkvän. Visst. Det går bra. Men 24 år? Det känns… väldigt gammalt. Inte att 24 skulle vara gammalt. Jag känner mig inte gammal. Snarare tvärtom. Men vid 24 borde man i alla fall ha varit tillsammans med Någon. Och för varje år som går så känns det allt jobbigare just eftersom jag bara blir äldre och det alltså känns mer och mer ”fel” att ha varit konstant singel.

En annan sak är själva firandet. Jag har aldrig haft många vänner men när jag var liten så kom det ändå alltid kompisar och ”kompisar” när jag fyllde år. Men det känns som att ju äldre jag blivit ju svårare är det att få ihop ett ordentligt firande. Folk är för upptagna och bor för långt bort. I år kommer inte ens min familj att komma och fira mig. Det är inte det att jag kräver en massa presenter eller så utan det är det att min födelsedag är ju så att säga Min dag. En särskild dag. Och tanken på att sitta ensam med katten hela dagen för att ingen har tid eller råd att komma gör mig väldigt ledsen.

Jag vet att jag har gjort ganska mycket. Jag har utbildat mig till bokbindare. Jag har bott på Island i tre månader. Jag har pluggat på fyra olika skolor. Men det är så lätt att jämföra sig med de som gjort mer. Och att tänka på det där som man önskar att man hade gjort och även om jag inte känner mig gammal så känns det som att jag i handling inte hunnit ifatt min ålder, om ni förstår vad jag menar. Att jag borde ha hunnit med mer.

Missförstå mig inte. Jag tänker inte börja ljuga om min ålder och om någon har tid och lust att komma hit så blir jag väldigt gärna firad även om så bara med att jag och den som kommer hit ser på film och äter pizza. Jag är säker på att det är minst lika trevligt att vara 40 som att vara 20. Men innan jag blir 40 så vill jag ha gjort det som jag tänkt att jag ska ha gjort innan dess. Jag blir gärna äldre, men inte förrän jag gjort mer med mitt liv. Och det är det som gör allting så jobbigt.

Annonser

Tystnad

Det var länge sedan jag skrev något alls här. Det känns på ett sätt lite tråkigt och jag har bestämt mig för att försöka uppdatera oftare igen. Kanske ta fler promenader med kameran så att jag har fina foton att lägga upp och så. Skriva mer borde jag också göra men nu är det snart juli och då ska jag vara med på Camp NaNo. Jag har en kärlekshistoria (!) som kliar i fingrarna och vill ut. Skulle vilja börja redan nu men jag ska i alla fall vänta tills midsommar är över. Imorgon bär det iväg för att träffa släkten. Hoppas att ni, kära läsare (om ni fortfarande finns kvar (om ni alls fanns från början)) har en skön midsommar som är precis som ni hoppades att den skulle bli. 🙂

Broderier

I söndags blev jag så sugen på att brodera efter att ha sett några fantastiska broderier på deviantART. Jag beställde grejer med en gång men ville så gärna börja med en gång så jag tog vad jag hade och började på ett fantasimönster som jag ska klä en bok med sedan. Men idag kom de beställda sakerna! Övergav därför tillfälligt (hoppas jag) mönstret för att börja på vad som förhoppningsvis kommer att bli en krysantemum.
Här är mönstret som ska komma på boken.

image

Och här är så långt jag hann på krysantemumen.

image

Julfilmer

Några dagar innan jul ägnade jag mig åt att se på julfilmer för att få lite mer julkänsla. Jag har ett par som jag tycker om och som jag såg men jag letade också efter nya att upptäcka och tycka om. Tyvärr påbörjade jag en hel rad olika filmer utan att se särskilt mycket innan jag stängde av dem igen. Tidigare har jag alltid sett en film färdigt om jag börjat titta på den men på senare år (vad gammalt det lät) har jag bestämt mig för att inte slösa tid på filmer som jag inte är säker på att jag vill se och när det gäller julfilmer är jag ännu kinkigare. Julfilmer har en så mysig känsla om de är rätt och bara irriterande om de inte är det. När jag tittade igenom början (börjorna?) på dessa filmer så fick jag plötsligt lust att skriva ett eget manus till en julfilm. Helt enkelt för att försöka fånga samma känsla som jag själv letade efter. Frågan är bara om det är en bra idé då jag redan har så mycket jag vill skriva eller har börjat på att skriva. Särskilt nu när jag har boken om Enok också som jag vill ägna mig åt. Dock kan jag inte riktigt släppa tanken och känslan av att vilja skriva det där manuset. Och om man ser till statistik så borde ett manus inte vara några problem. Det enda manus jag hittills skrivit (min musikal) skrev jag på ungefär två månader medan jag börjat på flera böcker men bara avslutat en och det tog mig drygt tre år. Kanske vore ett manus trevligt att ägna sig åt en stund.

Nästa upptäckt

Jag vet att jag i mitt förra inlägg (som skrevs för bara en liten stund sedan) nämnde något om att ha tid och råd att släktforska. Jag föll ändå för längtan att kunna börja och köpte mig ett enveckas-abonemang hos ArkivDigital (det är ju ändå jul. det är en julklapp till mig själv helt enkelt) och letade fram födelse- och doplängden för Mönsterås 1851-1860, slog upp november 1857. Och där är han. Clas Enoch. (Jag vet att jag hittills har stavat Enok men det är så det står i morfars bibel där han själv har skrivit sitt namn och förr stavades ju namn lite hur som haver istället för likadant varje gång. Jag tycker dock om att det står Enoch här. Det är så morfar stavar sitt namn och det är mycket coolare om ni frågar mig.)

Image

Clas Enoch
Torparen Anders Peter Jonson på Jönsö och hans hustru Lisa Catharina Petersdotter.
Torparen Nils Peter Svensson på Nabben och hans hustru Anna Sofia Jonsdotter. Drängen Nils Peter Jonsson och pigan Anna Maria Lundgren på Jönsö.

Enligt boken är de fyra sistnämnda dopvittnen och siffrorna 19, 27 och 40 är födelsedag, dopdag och moderns ålder.

Någon som tyder sig till något annat?

Detta betyder i vilket fall som helst att jag nu vet vad hans föräldrar hette. Känner mig väldigt glad över det. Ett litet men viktigt steg i rätt riktning.

(För övrigt kan jag inte låta bli att undra varför alla verkar heta Peter på ett eller annat sätt. Verkar varit löjligt populärt.)

Att hitta en bror

I väntan på att ha tid och råd att göra någon seriösare släktforskning vad gäller Enok så tog jag mig härom dagen för att helt enkelt googla hans namn och Mönsterås. Jag trodde inte att jag egentligen skulle hitta något men det visade sig att jag skulle ha fel. Det jag hittade var en tidningssida från den 4 november 1911 som scannats och lagts upp på magasin.kb.se. Det är en ganska stor tidningssida med massor av små notiser och en del reklam (jag har inte läst allting) men det som fick mig att komma dit var en liten notis med titeln Hastigt dödsfall. Jag lägger upp en bild på sidan, med notisen markerad, och här är vad som står:

Hastigt dödsfall
Sistlidne onsdag då 62-årige husägaren Karl Viktor Andersson från Borgholm, förut hemmansägare i Mönsterås socken, var på tillfälligt besök å Våldö i Mönsterås skärgård hos en där bosatt dotter segnade han plötsligt till marken nedföll liflös, träffad af hjärtslag. Den så hastigt aflidne, som i yngre år egnat sig åt fiskeri och sjömansyrket och alltid utmärkt sig för mycken sträfsamhet, efterlämnar änka och barn i Borgholm samt en broder, fiskhandlaren Enok Andersson i Mönsterås köping, skrifves till oss.

När jag igår träffade morfar när han och mormor kom för att fira jul hos oss så visade jag honom notisen och han blev väldigt glad och överraskad över vad jag hittat och vi var båda överrens om att det inte kan ha funnits mer än en Enok Andersson som var fiskhandlare i Mönsterås vid den tiden (Efter sina äventyr i Australien återvände Enok till Mönsterås och ägnade sig där åt jordbruk och fiske. Hans båda söner tog över fiskaffären efter hans död.). Morfar visste att Enok haft några syskon men han kunde inte namnet på dem så det är spännande att jag råkade snubbla över ett av dem så enkelt. Jag ska självklart kolla upp närmare om det faktiskt är rätt Enok för att vara säker på saken, men tiden, 1911, stämmer bra och Enok skulle då varit 54 år. Alltså tio år yngre än sin bror. Alla siffror verkar fullt möjliga och jag är väldigt glad över min lilla upptäckt.

Image

The end is near

Jag och Oskar har ägnat några timmar åt att köpa julklappar, alkohol och annat nödvändigt såhär inför jul. Vi köpte även pizza som vi åt hemma hos mig. Jag har druckit tre cider och är lite lagom lullig och Oskar är aptrött fast klockan inte är så mycket. Han var trött redan vid 18.15 och blev förvånad över att klockan inte var närmare 21, vilket han trott eftersom ha var så trött. Så just nu har vi paus i vårt tittande av ghost adventures-avsnitt och Oskar sover bredvid mig, inpackad i en filt. Om fem minuter är hans power nap över och jag ska väcka honom. Grannarna spelar musik på övervåningen, månen rör sig löjligt fort över himlen, Charlie sover i min säng och jag glömde köpa saffran när vi handlade. Allting är på det hela taget väldigt bra. Det vore tråkigt om jorden går under inatt, men om den gör det så är jag ändå ganska nöjd.