Jag har svårt för vegetarianer

Ja, det är sant. Jag har svårt för vegetarianer. Detta beror inte på att de inte äter samma saker som jag. Det beror på att jag inte äter samma saker som de. (Det är Stor skillnad där.) Jag är helt enkelt orolig för vad de tycker om mig. Jag är väl medveten om hur idiotiskt det är att vara orolig över det och jag har väl mitt fantastiska självförtroende att tacka för det, men jag kan inte riktigt låta bli ändå, trots att jag har flera vänner som är vegetarianer och de allihop är ytterst trevligt och roliga. Det hela beror på att jag inte vet varför de är vegetarianer. En del är det för att deras föräldrar är det. Andra är det för att de tycker att det är mer hälsosamt. Men hur är det med de som inte äter kött för att de tycker synd om djuren och liknande? Och vad tycker de då om mig som gladeligen äter kött? Jag har aldrig träffat en vegetarian som har haft något problem med att jag inte också är vegetarian och ändå kan jag inte låta bli att oroa mig. Tack, självförtroendet. (Och förlåt till de vegetarianer som läser det här och kanske blir förolämpade. Jag tycker inte alls illa om er och jag vet att ni inte är hemska människor. Det är bara det lilla monstret som bor i mitt huvud som försöker få mig att tro något annat.)

”I’m not a vegetarian because I love animals. I’m a vegetarian because I hate plants.”

A. Whitney Brown