Julfilmer

Några dagar innan jul ägnade jag mig åt att se på julfilmer för att få lite mer julkänsla. Jag har ett par som jag tycker om och som jag såg men jag letade också efter nya att upptäcka och tycka om. Tyvärr påbörjade jag en hel rad olika filmer utan att se särskilt mycket innan jag stängde av dem igen. Tidigare har jag alltid sett en film färdigt om jag börjat titta på den men på senare år (vad gammalt det lät) har jag bestämt mig för att inte slösa tid på filmer som jag inte är säker på att jag vill se och när det gäller julfilmer är jag ännu kinkigare. Julfilmer har en så mysig känsla om de är rätt och bara irriterande om de inte är det. När jag tittade igenom början (börjorna?) på dessa filmer så fick jag plötsligt lust att skriva ett eget manus till en julfilm. Helt enkelt för att försöka fånga samma känsla som jag själv letade efter. Frågan är bara om det är en bra idé då jag redan har så mycket jag vill skriva eller har börjat på att skriva. Särskilt nu när jag har boken om Enok också som jag vill ägna mig åt. Dock kan jag inte riktigt släppa tanken och känslan av att vilja skriva det där manuset. Och om man ser till statistik så borde ett manus inte vara några problem. Det enda manus jag hittills skrivit (min musikal) skrev jag på ungefär två månader medan jag börjat på flera böcker men bara avslutat en och det tog mig drygt tre år. Kanske vore ett manus trevligt att ägna sig åt en stund.

Nästa upptäckt

Jag vet att jag i mitt förra inlägg (som skrevs för bara en liten stund sedan) nämnde något om att ha tid och råd att släktforska. Jag föll ändå för längtan att kunna börja och köpte mig ett enveckas-abonemang hos ArkivDigital (det är ju ändå jul. det är en julklapp till mig själv helt enkelt) och letade fram födelse- och doplängden för Mönsterås 1851-1860, slog upp november 1857. Och där är han. Clas Enoch. (Jag vet att jag hittills har stavat Enok men det är så det står i morfars bibel där han själv har skrivit sitt namn och förr stavades ju namn lite hur som haver istället för likadant varje gång. Jag tycker dock om att det står Enoch här. Det är så morfar stavar sitt namn och det är mycket coolare om ni frågar mig.)

Clas Enoch
Torparen Anders Peter Jonson på Jönsö och hans hustru Lisa Catharina Petersdotter.
Torparen Nils Peter Svensson på Nabben och hans hustru Anna Sofia Jonsdotter. Drängen Nils Peter Jonsson och pigan Anna Maria Lundgren på Jönsö.

Enligt boken är de fyra sistnämnda dopvittnen och siffrorna 19, 27 och 40 är födelsedag, dopdag och moderns ålder.

Någon som tyder sig till något annat?

Detta betyder i vilket fall som helst att jag nu vet vad hans föräldrar hette. Känner mig väldigt glad över det. Ett litet men viktigt steg i rätt riktning.

(För övrigt kan jag inte låta bli att undra varför alla verkar heta Peter på ett eller annat sätt. Verkar varit löjligt populärt.)

Att hitta en bror

I väntan på att ha tid och råd att göra någon seriösare släktforskning vad gäller Enok så tog jag mig härom dagen för att helt enkelt googla hans namn och Mönsterås. Jag trodde inte att jag egentligen skulle hitta något men det visade sig att jag skulle ha fel. Det jag hittade var en tidningssida från den 4 november 1911 som scannats och lagts upp på magasin.kb.se. Det är en ganska stor tidningssida med massor av små notiser och en del reklam (jag har inte läst allting) men det som fick mig att komma dit var en liten notis med titeln Hastigt dödsfall. Jag lägger upp en bild på sidan, med notisen markerad, och här är vad som står:

Hastigt dödsfall
Sistlidne onsdag då 62-årige husägaren Karl Viktor Andersson från Borgholm, förut hemmansägare i Mönsterås socken, var på tillfälligt besök å Våldö i Mönsterås skärgård hos en där bosatt dotter segnade han plötsligt till marken nedföll liflös, träffad af hjärtslag. Den så hastigt aflidne, som i yngre år egnat sig åt fiskeri och sjömansyrket och alltid utmärkt sig för mycken sträfsamhet, efterlämnar änka och barn i Borgholm samt en broder, fiskhandlaren Enok Andersson i Mönsterås köping, skrifves till oss.

När jag igår träffade morfar när han och mormor kom för att fira jul hos oss så visade jag honom notisen och han blev väldigt glad och överraskad över vad jag hittat och vi var båda överrens om att det inte kan ha funnits mer än en Enok Andersson som var fiskhandlare i Mönsterås vid den tiden (Efter sina äventyr i Australien återvände Enok till Mönsterås och ägnade sig där åt jordbruk och fiske. Hans båda söner tog över fiskaffären efter hans död.). Morfar visste att Enok haft några syskon men han kunde inte namnet på dem så det är spännande att jag råkade snubbla över ett av dem så enkelt. Jag ska självklart kolla upp närmare om det faktiskt är rätt Enok för att vara säker på saken, men tiden, 1911, stämmer bra och Enok skulle då varit 54 år. Alltså tio år yngre än sin bror. Alla siffror verkar fullt möjliga och jag är väldigt glad över min lilla upptäckt.

The end is near

Jag och Oskar har ägnat några timmar åt att köpa julklappar, alkohol och annat nödvändigt såhär inför jul. Vi köpte även pizza som vi åt hemma hos mig. Jag har druckit tre cider och är lite lagom lullig och Oskar är aptrött fast klockan inte är så mycket. Han var trött redan vid 18.15 och blev förvånad över att klockan inte var närmare 21, vilket han trott eftersom ha var så trött. Så just nu har vi paus i vårt tittande av ghost adventures-avsnitt och Oskar sover bredvid mig, inpackad i en filt. Om fem minuter är hans power nap över och jag ska väcka honom. Grannarna spelar musik på övervåningen, månen rör sig löjligt fort över himlen, Charlie sover i min säng och jag glömde köpa saffran när vi handlade. Allting är på det hela taget väldigt bra. Det vore tråkigt om jorden går under inatt, men om den gör det så är jag ändå ganska nöjd.

Grattis

Bloggen har nu över 500 pageviews. Grattis bloggen! ^^

Från Enok till mig

Här är då det nya släktträd som jag nu använt ett program för att knåpa ihop (istället för att ägna mig åt frustrerat klistrande i photoshop). Ni hittar mig längst ner till vänster och Enok högst upp till vänster. Jag har bara tagit med de personer som i sammanhanget är mest relevanta och bara är i rakt nedstigande led. Därför är till exempel min mammas syster med medan min pappas syster inte är det. Med Enoks tio barn blev det ändå ganska många människor med i trädet. Äntligen har jag också tagit reda på vad hans fru hette, men vet dock inte vilket av Carolina och Josefina som var hennes tilltalsnamn. Kanske var det ett något tungvrickande dubbelnamn. Det något jag ska fråga morfar om.

Det kändes lite sorgligt att sitta och skriva dödsdatum och inse hur många av deras barn (hälften) som aldrig blev mer än barn. Ett par av dem fick leva i några år medan andra bara blev några månader. Det första barnet blev inte mer än tjugo dagar gammalt.

En rolig aspekt med det lilla delprojektet var dock att läsa alla namn en. Alla deras barn hade två eller tre namn var (inser nu att jag glömt skriva in mellannamn på senare generationer men det får jag väl ordna senare) så det finns en del att välja mellan. Favoriterna är helt klart Hjufimia och Wallintin (vilken stavning!).

En annan rolig detalj, som inte går att se med blotta ögat, är att födelsedatumet för min morfars far (Carl O.) är påhittat. Hans föräldrar visste inte vilket datum det var när han föddes mitt ute i Australien men när de kom tillbaka till Sverige var de tvungna att folkbokföra honom under ett datum så då valde de helt enkelt 1 januari. Ingen vet vilket datum han faktiskt var född.

(Klicka på bilden för att göra den större så att namnen och datumen går att läsa.)

Enok

Jag hittade bilden jag tagit för flera år sedan på fotot av Enok och hans fru (som jag fortfarande inte har koll på vad hon heter) som hänger hemma hos mormor och morfar. Så nu vet ni hur han ser ut också. Kan ni se några likheter kanske? Jag ser i alla fall likheter med min morfar. Kanske borde jag lägga upp bilder på alla släktingar mellan Enok och mig.

Krigshjärta innehåller för många h

Eftersom jag har omtenta imorgon så var väl planen att jag skulle plugga men istället har jag satt upp julgardiner och pyntat lite här hemma. Det ser väldigt trevligt ut. Om det bara vore mer städat så skulle det se ännu trevligare ut men det kommer väl.

När jag var färdig med det så fastande jag på inlajv.se (dumma Cia som länkade till den precis när jag skulle plugga) och ägnade en god stund åt att läsa om Just a little lovin’, Le douze och om att ligga död och kissnödig i en myrstack. Och nu vill jag plötsligt jättesupergärna åka på Krigshjärta igen. Mer än jag ville innan förra lajvet eller för den delen efter det också. Och jag funderar på allvar på att åka på nästa Krigshjärta (som av någon anledning inehåller löjligt många h när jag försöker stava till det) trots att jag nog varken har tid eller råd eller en karaktär och det dessutom är i januari eller februari och därmed kommer vara ännu kallare än LSDU som ju ”bara” var i november. Försöker intala mig att jag ska åka på Svart vatten istället och att allt kommer bli bra även om jag inte åker på lajv mitt i vintern. Dessutom vore det ju trevligt att fortsätta med Adaya och partisan var väl uppenbarligen lättare att spela i sommar än nu nästa lajv. Funderar på att lägga mig i hårdträning (jaja. träning i alla fall) så att jag kan vara en ordentlig partisan som faktiskt kan döda folk och gömma sig och ha en chans att vinna en strid istället för en knubbig en som kommer snubbla fram över alla rötter i skogen och inte komma mer än tio meter innan hon blir andfådd och fienden hinner ifatt. Vi får väl se hur det går. Det är en trevlig tanke i alla fall.

Middle Earth by night

Igår kväll var jag hemma hos mamma för att gå igenom julgardiner och pynt för att se om det fanns något jag ville ha (det gjorde det) och medan vi satt framför den öppna brasan och pratade så passade hon på att ringa Mikael och hade högtalaren på på mobilen så att vi kunde prata alla tre. Mikael var förkyld men bad ändå mamma om att hon skulle ge honom pengar så att han kunde följa med sina kompisar för att köa för biljetter till The Hobbit nästa dag (idag alltså). Uppenbarligen skulle de köa i medeltidskläder i -20 grader. Ha så kul, säger jag. :p Mamma skulle sätta över pengar åt honom i alla fall och jag började kika för att se om det fanns biljetter kvar till att se The Hobbit på premiärdagen inne i Kalmar. Vad jag upptäckte var att den första föreställningen började kl 23.59 på natten till premiärdagen. Och det fanns biljetter kvar! (Vilket ändå var ganska imponerande med tanke på att filmen visades samtidigt i fem biosalonger (två stycken i 3D och tre stycken i vanligt format) och det fanns få platser kvar.)

Efter att ha tjatat lite på mamma och hävdat att hennes elever väl kunde få ledigt nästa dag så hon kunde ha sovmorgon efter filmen som skulle sluta klockan 3 på natten (nej, de kunde inte få ledigt för de skulle skriva prov) och ha ringt till Oskar och försökt övertala honom att han visst hade råd och till och med låna honom pengar (hade jag inte köpt hans julklapp redan så skulle jag gett honom biobesöket i julklapp) så kollade jag om jag kunde åka in själv. Åka in gick bra men jag skulle få sitta i Kalmar i två timmar tills första morgonbussen till Nybro gick klockan 5. Inte särskilt kul. Övertygad om att jag inte skulle få se filmen den natten försökte jag komma på om jag hade någon kompis som bodde nära, hade bil (och därmed kunde skjutsa hem mig efteråt) och som kunde tänkas vilja gå på bio mitt i natten. Jag skickade sms till Fiia och frågade och hon var med på en gång.

Jag hann knappt hem för att byta tröja och sminka mig men det gick bra och en buss gick in till Kalmar på en jättebra tid (vi var tre passagerare kl 22.43). Och jag hade en jättebra natt. Fiia är fantastiskt trevligt sällskap och filmen var också fantastisk.

Det var länge sedan jag läste boken och det var jag glad för för då satt jag inte och irriterade mig på saker som ändrats (som det är nu vet jag inte ens vad som faktiskt Har ändrats). Jag ska inte skriva särskilt mycket om filmen med tanke på att många inte har sett den än men ni borde verkligen SE DEN! Jättebra! Älskade dvärgarna. Martin Freeman är ju jättebra skådespelare. De kunde inte hittat en bättre Bilbo. Gollum är rolig och obehaglig samtidigt med sina dubbla personligheter Och när dvärgarna sjöng… Wow! Jag har ju hört dem sjunga i trailern, och bara det var underbart, men i filmen… Jag fick gåshud. Se den! Gör verkligen det!

”Once more to Middle Earth my friends, this time for gold, glory and adventure!”
– Ludwig Dahl

Enok och jag

Jag skulle väldigt gärna vilja skriva den där boken om Enok, min morfars farfar, som seglade på de sju haven och grävde guld i Australien. Detta kommer dock att kräva en hel del efterforskning både om honom och om tiden och platserna han levde i och på. Vänner till mig har påpekat att jag borde skriva om mina framsteg här så att jag kan få support och få folk entusiastiska över projektet och så att jag kanske själv inte ger upp så fort, något jag annars är bra på att göra. Än så länge är inga efterforskningar gjorda, och jag är inte helt säker på när jag ska hinna göra det under den närmaste månaden, men jag har i alla fall gjort ett litet enkelt släktträd för att visa min och Enoks relation till varandra. Rutan bredvid honom ska självklart innehålla namnet på hans fru men det kan jag inte och jag har eller inte datumen nedskrivna för när Enok föddes och dog. Det här är ändå bara för att börja med något. Jag ska se till att göra ett bättre och större träd en annan gång och där inkludera alla hans barn för han hade en hel skock förutom Carl som finns med i det här trädet. Jag måste bara hitta papperet där jag har alla namn och datum nedskrivna eller kolla förstasidan i morfars tjocka familjebibel där Enok själv skrivit ner namnen på alla sina barn.